Jonas Wallins tal på Centrala Representantskapet

Repskapsdeltagare!
Så möts vi igen i sommarmånaden juni när Sverige står som vackrast. Det är en underbar tid när allting bara exploderar i färger. Vi har en intensiv period bakom oss med en framgångsrik avtalsrörelse. Vi har en LO-kongress framför oss. Därför känns det bra att mötas just nu både med reflektion över det som varit och det som komma skall.

Mötesdeltagare
Nu är de flesta stora avtalen på plats. Dramatiken har lagt sig för denna gång. Det krävdes både strejk och varsel för att få avtalen på plats. Arma arbetsgivare. Som trots fulla orderböcker ska försöka snyta åt sig än större vinster. De fick ge sig.

Detta var en avtalsrörelse där vi verkligen satte 6F på banan som en stark och viktig aktör för lönebildningen i Sverige. Motparter, politiker, media. Alla var de tvungna att följa våra steg och vårt agerande. Vi gjorde enormt viktiga insatser. Ibland i skymundan. Ibland med full offentlighet. Flera viktiga framgångar för framtiden kunde vi leverera. Vi drev den största utomhuskampanjen i avtalsrörelsen med kampanjen Lönesänkarna. Sällan har jag väl upplevt att en kampanj bara mött så positivt gensvar.

Även om både IF Metall och industriarbetsgivarna inte gillar att jag påpekar det så lyfte vi industrimärket. De visste att deras märke inte kunde bli för lågt. Utan vårt samarbete hade troligen IF Metall lagt sig lägre och industriarbetsgivarna hållit emot mer än vad de gjorde.

Vårt samarbete gjorde också att LO och Svenskt Näringsliv beslöt att göra ett dramatiskt inhopp i avtalsrörelsen med ett krontalsmärke. Så är det bara. Och tack vare det fick de allra lägst avlönade en vettig löneökning, i många fall långt över 2.2 procent. Vi lyckades också trots korta avtal som normalt bara blir rena löneavtal med viktiga villkorsförbättringar utan att sälja kurant facklig motvaluta.

Sedan vill jag också säga något till dem som inte förstår skillnaden mellan 2,2 och 2,4 procent och som bara tror att det handlar om att det ena avtalet är 1 månad längre. Så är det inte alls. Vi får en större löneökning under ett år. Månad för månad. När ett år har gått har vi fått drygt 800 kronor mer än de andra. Och ingen vet heller vad nästa avtal kommer att ge.

Men, det är också uppenbart att den gamla ordningen med ett normerande industriavtal inte lägre fungerar. Det är inte en ordning som bara vi inom 6F förfäktar. Den lades fast i LOs strategidokumentet 2028. Till och med borgerliga ekonomer som Lars Calmfors menar att denna ordning knakar i fogarna. Det behövs en större flexibilitet för att kompensera lågavlönade och felavlönade. Detta tycker alltså en utpräglat borgerlig ekonom.

Den som tror att vi nu vilar på lagrarna har fel. Vi har redan börjat lägga ut uppdrag för nästa avtalsrörelse. Det viktigaste för oss inom 6 är ett starkt LO-samarbete och att vi ökar rättvisa mellan lågavlönade och högavlönade och mellan kvinnor och män.

Då måste det till förändringar av dagens ordning. Nyckelordet är acceptans. Ett procentmärke måste ha acceptans för att hålla. Det måste finnas en acceptans också för löneavtal med kronpåslag. Det viktigaste kanske i denna avtalsrörelse var att såväl LO som Svenskt Näringsliv tillförde en krontalsnorm och att alla andra accepterade den. Det ligger en oerhörd kraft i detta.

Mötesdeltagare
Jag känner också att jag vill säga något om det politiska läget. Det är inte tu tal om att regeringen har att hantera en svår parlamentarisk situation. Men det är inte nytt i Sverige. Hela den svenska utvecklingen till ett folkhem har skett i en minoritetssituation. Det är väl egentligen bara 1968 som vi haft egen majoritet. Jag tycker man ibland är lite för ängslig. Sverige skulle tjäna på lite större konfliktlinjer i politiken.

Om man bestämmer sig för att söka strid kring några stora frågor tvingar man fram de övriga partierna att bekänna färg. De kan flyga under radarn nu och komma undan kritik. Jag tycker exempelvis att det finns fog för regeringen att ta strid mot ojämlikheten och börja titta på skattepolitiken. Jag tycker också att det händer för lite kring vår infrastruktur. Tycker att det saknas ett helhetsgrepp över detta. Jag tycker att man måste börja diskutera en återreglering av viktiga samhällsområden. Vinster i välfärden är ett annat område där regeringen måste sätta ned foten. Utredningen är på väg fram. Våra skattepengar ska stanna i välfärden och gå till det som de är avsedda till inte till skatteparadis. Hur svårt kan det vara?

Nu har regeringen alldeles nyss ombildats. Jag hoppas på en nystart och lite mer fart i regeringsarbetet. Jag tycker att regeringen gör många bra saker exempelvis som ett stramare upphandlingsreglemente och på arbetsmarknadsområdet tycker jag att det sker bra saker. Jag har väl egentligen inte så mycket att säga om regeringsombildningen annat än det jag dryftat förut. Jag tycker att regeringen är för stor. Statsråden har för små portföljer och det saknas ett helhetsansvar som exempelvis en tung socialminister kan utgöra.

På en punkt är jag dock direkt kritiskt och det är att Miljöpartiet behåller bostadsministerposten. Nu är Peter Eriksson en helt annan driven politiker än föregångaren, men jag tycker att bostadsförsörjningen är en socialdemokratisk kärnfråga. Det var vi som byggde folkhemmet och det är vi som ska utveckla det. Jag hoppas nu att regeringen ökar farten. För det kommer att behövas inför nästa val.

Mötesdeltagare
Tyvärr är det numer så att man inte längre kan prata politik utan att också tala om den främlingsfientlighet och rasism som visar sitt fula tryne överallt. Vi är också utsatta. Vi är ett förbund med solklara värderingar både i våra stadgar och i vår praxis. Alla människor har lika värde. Punkt. Det spelar ingen roll om man är kvinna eller man, om man är född i Vänersborg eller Vilnius, vilken sexuell läggning eller religiös åskådning man har. Vi är alla lika värda. Fördomar har ingen plats i vårt förbund. På den här punkten är det total nolltolerans. Det är allas vårt ansvar. Det är själva kärnan i den fackliga idén. Vi säljer vårt arbete inte vilka vi är. Och arbetet ska betalas lika. Som ni säkert sett har jag ju skrivit om detta på min Facebooksida. Lika lön för lika arbete – är lika självklart som att borsta tänderna. Och det ska gälla alla!

Mötesdeltagare
Jag vill också säga några ord om vår organisation. Vi fyller som bekant 110 år i år. Vi som är här har fått förtroendet att förvalta vårt arv och utveckla organisationen. Det är mycket vi kan vara stolta över. Men vi kan bättre. Jag är ordentligt trött på att se röda siffror i medlemsstatistiken. Det är inte acceptabelt.

Varför väljer potentiella medlemmar att stå utanför? Varför lämnar fler än nya strömmar till? Varför väljer drygt 27 000 att enbart vara medlemmar i a-kassan och inte i förbundet? Det är något som inte fungerar idag.

Vilka svar har vi på detta? Det finns säker många svar. Men ett är säkert vi måste bli bättre. Vad är det i måste förändra i vårt sätt att arbeta? Hur vill vi att framtidens Elektrikerförbund ska se ut? Hur vill vi uppfattas? Vad ska vi prioritera? Hur bygger vi ett starkare förbund för framtiden? Frågorna är många – och behöver svar. Vi kan inte bara tillåta fortsatt röda siffror i medlemsstatistiken. Dessa måste vändas. Det är väldigt svårt att rekrytera fler och behålla medlemmar i ett förbund som sakta och stadigt minskar.

Jag vill sätta målet om 21 000 medlemmar år 2021. Det innebär en nettoökning på 200 medlemmar per år. Det är rimligt. Det borde vi klara.

Vårt medlemstal och vår organisationsgrad står i direkt förbindelse med vad i kan leverera. Förbundet ska vara en framgångshistoria. Vi ska leverera förbättringar. Framgång föder framgång. Jag vill att vi varje månad ska kunna berätta om ett förbund som växer – inte ett som minskar.

Vi ska bli fler medlemmar – fler förtroendevalda och fler fackligt aktiva. Det är vi skyldiga dem som lämnade förbundet till oss och till framtida generationer fackligt aktiva. Vi har en fantastisk organisation där vi alla dagligen gör vad vi kan för att förvalta detta förtroende. I sammanhanget vill jag lyfta en grupp som är ryggraden i vårt förbund – våra assistenter. Deras arbete kanske inte syns lika självklart som andras – men de sliter och gör otroliga insatser.

Med dessa ord vill jag hälsa er alla varmt välkomna till vårt representantskap. Nu sätter vi igång och utvecklar vårt 110 åriga förbund!

Tack!