Elin

Många förändringar måste ske samtidigt om fler kvinnor ska söka sig elbranschen, anser Elin. En av de viktigaste är att ge unga tjejer bättre information om elektrikerjobben och vad de går ut på. Om teknikintresserade tjejer fick träffa kvinnliga elektriker, kolla på deras verktyg och kanske skala en kabel, skulle säkert fler söka el- och energiprogrammet, tror hon. Fast viktigast av allt är att de som visar intresse verkligen uppmuntras att söka programmet.

– Vi borde vara ute på högstadiet, i arbetsbyxor och med verktyg. Det är något vi skulle kunna göra tillsammans med arbetsgivarna.

Unga tjejer behöver höra hur kul jobbet är, anser hon. Även om jobbet som installationselektriker ibland är tungt, kallt och smutsigt, tycker hon att det är väldigt roligt. Det är ett självständigt jobb där hon får bestämma mycket själv. Att jobba tillsammans med andra yrkesgrupper och se ett hus växa fram är väldigt speciellt.

– Alla gör sitt och har sina egna uppgifter och ändå är vi där tillsammans. En radio kan stå på, man jobbar, lyssnar på musik och småpratar.

Att villkoren är bra, med reglerad arbetstid gör inte saken sämre. Jämfört med många andra yrkesgrupper med likartad utbildning är dessutom lönerna bra, bland de högsta. När unga kvinnor ska välja framtida yrkesinriktning är det här information de behöver ta del av. Skillnaden i löneutveckling och pensionsvillkor mellan en elektriker och en undersköterska är jättelik.

– Om fler som vill jobba med händerna och är intresserade av teknik fick del av den här informationen skulle säkert fler tjejer söka elprogrammet.

Men fler kvinnor behöver också finnas med i olika fackliga sammanhang, anser hon. Som en av kontaktpersonerna i ElQvinnornas nationella nätverk vet hon att det finns många kvinnliga elektriker som är fackligt engagerade. Elin är dessutom suppleant i förbundets styrelse. Det räcker inte att en kvinna är suppleant, anser hon och nu hoppas hon och andra kvinnor på en förändring vid förbundsmötet 2018. Men allra bäst vore det om ytterligare en kvinna kommer in i styrelsen.

– Även om vi till antalet är betydligt färre än männen, är det bra med två kvinnor i styrelsen. Då kan vi stötta varandra.

Förändrade stadgar

En annan förändring som är nödvändig är att ElQvinnornas nätverk ingår i förbundets stadgar. Att det finns ett nationellt nätverk som genomför fackliga konferenser nämns inte i stadgarna.

– Det gör vårt arbete lite luddigt. Vi får finansiering till konferenser och annat av förbundet, men vi borde också ha en mer formell status.

Om förbundet i stadgarna ger utrymme för ElQvinnorna blir det också lättare för de fackligt aktiva kvinnorna att ta ledigt från jobbet och arbeta med nätverket. I dag finns en otydlighet.

– Enligt det system vi använder inom förbundet kan de som är engagerade välja att arbeta med fackliga frågor. Den tid de lägger ner betalas av förbundet, inte av arbetsgivaren.

De som är engagerade är ofta valda i olika funktioner av sina respektive klubbstyrelser. Men aktiva inom ElQvinnorna väljs inte på det sättet. De som är aktiva väljs på den konferens som ElQvinnorna arrangerar varje år.

– Den här otydligheten vill vi få bort på något sätt.

Hur det ska gå till vet inte Elin, men hon hoppas att någon förändring sker. Det skulle vara en viktig signal från förbundet till de aktiva kvinnorna, anser hon. ElQvinnorna borde också formulera tydligare mål för sin egen verksamhet.

– Vi skulle kanske tydligare understryka att vi vill få in fler kvinnor i branschen.

Men mer grundläggande förändringar behöver också genomföras. Männen i elbranschen och byggbranschen i allmänhet måste ta ansvar för att få bort machokultur och jargong. Det kan ske på många sätt, anser hon.

– Till att börja med måste arbetsgivarna ta ett större ansvar. Deras chefer och arbetsledare behöver utbildas.

Sedan 2016 finns en ny förordning i Arbetsmiljölagen som ställer högre krav på att arbetsgivaren agerar när trakasserier eller mobbing sker på arbetsplatserna. Många chefer och arbetsledare känner inte till förändringen och de som gör det har svårt att veta hur de ska agera, konstaterar hon. Ytterligare ett sätt att skapa ett förändringstryck är att Elektrikerförbundet ser till att alla fackligt förtroendevalda går en jämställdhetsutbildning. LO har jämställdhetskurser och det finns andra utbildningar. Skyddsombuden behöver också betydligt mer utbildning i den nya förordningen än vad de fått hittills.

– Strax före jul 2017 hade vi i VK 1 vår årliga konferens för skyddsombuden i regionen. Och då fick vi en jättebra utbildning om psykosocial arbetsmiljö där det blev tydligt vad det handlar om.

Skyddsombuden fick höra föreläsningar om den nya förordningen och diskrimineringslagstiftningen. I grupparbeten fick de också hantera olika fall av trakasserier och övergrepp.

– Det här är svårt. Jag har själv hanterat några fall som skyddsombud och det är mycket man måste tänka på.

Jobbiga upplevelser

På den slutna Facebooksidan delar kvinnor ibland erfarenheter och upplevelser. Samma sak på kvinnokonferenserna. Det kan handla om allt från kvinnor som blir besvikna på chefer som sviker eller som tafsar till rena övergrepp mellan kollegor.

– Tyvärr tror jag att mörkertalet är jättestort. Det är bara några få som berättar och varje gång de gör det uppmanar vi att de polisanmäler. Men det är inte alla som gör.

Själv känner sig Elin förskonad. Eller hon kände sig åtminstone förskonad. Efter uppmärksamheten kring #metoo under hösten 2017 har hon insett att en del som hon låtit passera har varit ganska grovt. Som den gången under utbildningen när fyra av hennes klasskamrater tyckte att de skulle vara roliga. Varje elev hade ett litet bås för att träna på olika moment. Några killar ställde in stolar i hennes bås och satte upp ett textat blad "Lapdance for free", stod det. En av killarna gick och hämtade Elin.

– Där satt de och skrattade. Jag fattade ingenting.

När killarna insåg att hon inte förstod vad det handlade om gick de därifrån utan några kommentarer. Först långt senare fick hon klart för sig att lapdance är en form av sextjänst som erbjuds på strippklubbar. Hon blev både arg och ledsen.

– Det värsta var att killarna inte fattade hur fel de gjorde.

Sexistiska skämt är också något hon vant sig vid sedan skolan. En av lärarna tyckte till exempel om att dra vad han kallade fräckisar under lektionerna. Men skämten har fortsatt på olika arbetsplatser. Oftast är de inte riktade mot henne.

– Jag vet inte varför männen gör så här. De kan vara hur grova som helst i munnen och så ringer flickvännen och då låter det på ett helt annat sätt.

Förbättringar i skolan

Problemet är att de flesta chefer och lagbasar skrattar med. Det är mer sällan som en chef säger ifrån än tvärtom, anser hon. Ett sätt att skapa en ny kultur skulle kunna vara om nolltolerans till sexistiska skämt införs i skolan. Men det förutsätter att rektorer börjar sätta mer press på lärarna och det verkar många dra sig för.

– En rektor jag pratade med suckade och sa att hon inte visste hur hon skulle få lärarna att ta tag i problem som kvinnliga elever uppmärksammat. Hon konstaterade att många lärare är äldre och de är helt omedvetna om att de har en sexistisk jargong.

Utvecklingen med att förändra kulturen i byggbranschen skulle kunna gå snabbare om alla hjälptes åt, tror hon. Ibland ställs olika yrkesgrupp mot varandra. Kvinnliga elektriker hävdar att män i andra yrkesgrupper är värre än "de egna".

– Så enkelt tror jag inte att det är. Jag har hört kvinnliga snickare säga att de tycker manliga elektriker är värst. Och så vidare. Men vi borde alla hjälpas åt. Nu kör olika grupper sina kampanjer.

Facken skulle kunna göra saker tillsammans, men mer och bredare samarbete skulle också kunna ske med arbetsgivarna. En mer konkret förändring är att göra om bodarna. Om fler kvinnor ska in i branschen är det orimligt att pissoarer finns i utrymme där kvinnor rör sig. Det borde vara en enkel sak att planera bodarna på ett annat sätt. Omklädningsrum för kvinnor är något annat som arbetsgivarna är skyldiga att erbjuda enligt lag men som ändå inte är en självklarhet.

– Det finns så mycket att göra och förbättra. Om vi hjälps åt så tror jag att mycket kan förändras. Trots allt som är jobbigt, väger fördelarna upp nackdelarna.

Faktaruta:

Namn: Elin 
Ålder: 28 år
Bor: Blackeberg i Stockholm
År i yrket: 10 år
Jobbar som: Installationselektriker
Familj: sambon Sebastian och två katter
Roligast med yrket: Det vi kallar att gå på valv, alltså att installera el i betongstommarna mellan våningarna.
Tråkigast: Det är när man springer mellan massor olika småjobb på ett bygge, en liten uppgift här och en där
Intressen: tycker om att sy. Är ibland med på Medeltidsveckan i Visby och då bär jag ofta kläder som jag har sytt själv, spelar också gärna brädspel med vänner
Lön: alla har olika lön men jag ligger i samma spann som killarna och upplever inte att lönen påverkas på grund av mitt kön