Tidigare avtalsrörelser

Det fackliga löftet

Vi lovar och försäkrar att aldrig någonsin, under några omständigheter, arbeta på sämre villkor eller till lägre lön än det vi nu lovat varandra.

Vi lovar varandra detta i den djupa insikten om att om vi alla håller detta löfte så måste arbetsgivaren uppfylla våra krav.

Innan det fanns rikstäckande kollektivavtal och långt ifrån dagens avtalsförhandlingar så tvingade arbetsgivaren oss att välja mellan lön och arbete. Arbetare ställdes mot arbetare för att konkurrera om de jobb som bjöds ut. Ville man ha ett jobb så var vi tvungna att bjuda under varandra när det gällde löner och villkor tills man fick jobbet, eller att gränsen för att överleva på den lönen var nådd. Var det ett nytt hus som skulle byggas så gick byggherrarna till den plats där arbetarna samlades, för att hämta den arbetskraft som behövdes. Snickare, murare, timmermän, elektriker m fl. De som inte hade fått jobb på ett tag var villiga att sälja sitt arbete ganska billigt för att få en inkomst. Det pressade ner lönerna till absolut existensminimum.

På den tiden var man beroende av ett arbete för att kunna försörja sig. Det fanns ingen a-kassa, ingen försäkringskassa och ingen möjlighet att kunna låna pengar för att överleva. Så kunde det inte fortsätta länge till, det var ohållbart. Arbetarna hade en samlingsplats där man diskuterade hur man skulle kunna få bättre villkor för jobben. Hur skulle man få jobb utan att behöva köpslå med varandra men kunna leva även om man inte fick ett jobb. "Om alla kräver lika mycket och inte backar på det så måste ju arbetsgivaren betala. Så tar vi en liten del av lönen och lägger i en kassa, så kan de som inte får ett arbete, låna pengar ur den tills man får ett jobb. A-kassan är född."

Ur detta skapades "löftet" och fackföreningsrörelsen. Vi gick samman mot arbetsgivaren och ställde gemensamma krav på bättre löner och villkor för att jobba. Den första avtalsrörelsen var avklarad och arbetsgivarens rätt att vara orättvis var rubbad. De första kollektivavtalen var skrivna. Ett avtal som gällde alla som jobbade på samma bygge. I och med att arbetare började röra mer på sig och flyttade för att få jobb så förhandlades så småningom ett avtal fram som skulle gälla för alla elektriker i hela Sverige och Svenska Elektrikerförbundet bildades.

Dagens avtalsrörelse bygger på samma principer. Idag har vi tidsbestämda avtalsperioder där vi förbinder oss att inte strejka eller försöka förändra våra avtal under den perioden. När avtalsperioden är på väg att ta slut tar vi reda på vad våra medlemmar vill förändra och förbättra i kollektivavtalet. Dessa lämnar vi över som krav till våra motparter, som i sin tur har sina krav mot oss. Efter det startar förhandlingarna för att få till ett nytt avtal som båda parter godkänner och förbinder sig att följa under kommande avtalsperiod.

Om det inte fanns kollektivavtal skulle arbetsgivaren tvinga oss att välja mellan jobbet och lönen. Då kommer en del att välja jobbet, sänka priset på arbetet och vi börjar bjuda under varandra. Det blir en utpressning där jobbet ställs mot lön och villkor. För stora grupper skulle det snabbt sänka lönerna ner till existensminimum – den lägsta nivå företagen måste betala för att få någon arbetskraft. Därför förbjuder kollektivavtalet arbetsgivaren och de anställda att komma överens om sämre lön och anställningsvillkor. De anställda har förstått att om de själva fick bestämma skulle var och en omedelbart utsättas för påtryckningar från arbetsgivaren att försämra sin lön och sina villkor. Men kollektivavtalet är inte bara befrielse från utpressning på den egna arbetsplatsen. Det befriar också en arbetsplats från konkurrens från andra arbetsplatser. Parterna har i avtalet avsagt sig rätten att sänka lönerna lokalt.

De centrala avtalen, riksavtalen, fråntar inte bara var och en utan även den lokala fackliga organisationen rätten att försämra villkoren. Det betyder att man på en arbetsplats inte kan komma överens om försämringar för att "rädda jobben". Kollektivavtalet är värnet som befriar de anställda från utpressning. En utpressning där människor tvingas välja det kortsiktigt nödvändiga framför det långsiktigt önskvärda. Kollektivavtalet gäller alla anställda. Det betyder att alla får högre lön, samma ersättningar och samma försäkringar. Det gäller även de som inte är medlemmar och inte betalar medlemsavgift. Det är orättvist men klokt. Det blir svårare att övertyga oorganiserade om att bli medlemmar. Men det är nödvändigt att alla får del av kollektivavtalet, annars skulle icke-medlemmar släpa efter i lön. Då skulle arbetsgivaren tjäna på att anställa oorganiserade, medlemmarna skulle få svårare att få jobb och de oorganiserade bli ännu svårare att övertyga.